Pāli Dictionary
dāsaka2
dāsakastem
Part of speech
noun · masculine
monastic
Dāsaka, name of an arahant monk (Theragāthā)
Thag 1.20
cūḷavaccho mahāvaccho, vanavaccho ca sīvako, kuṇḍadhāno ca belaṭṭhi, dāsako ca tat'opari, siṅgālapitiko thero, kulo ca ajito dasā'ti.
SN 22.89
atha kho therā bhikkhū sāy'anhasamayaṃ paṭisallānā vuṭṭhitā āyasmantaṃ dāsakaṃ āmantesuṃ, ehi tvaṃ, āvuso dāsaka, yena khemako bhikkhu ten'upasaṅkama, upasaṅkamitvā khemakaṃ bhikkhuṃ evaṃ vadehi
Part of speech
noun · neuter
general
decade; a group of ten
MN 107
ekaṃ ekakaṃ, dve dukā, tīṇi tikā, cattāri catukkā, pañca pañcakā, cha chakkā, satta sattakā, aṭṭha aṭṭhakā, nava navakā, dasa dasakā'ti, satam'pi mayaṃ, bho gotama, gaṇāpema, bhiyyo'pi gaṇāpema.
Encyclopedia
2 entries
Dāsaka
PersonA monk of Sāvatthi, said to be a former slave of Anāthapiṇḍika who freed him to ordain, who overcame early sloth after the Buddha’s admonishment and attained Arahantship.
Dāsaka2
PersonA learned brahmin of Vesāli who, after a discussion with Upāli, joined the Order, mastered the Tipiṭaka, attained Arahantship, and succeeded Upāli as chief teacher of the Vinaya.
Found an error in the dictionary?